LP1 LP2 RLD N RLD F LUCKY
Född: 30/1-2007
Färg: Trefärgad
Hälsostatus: Kronisk magkatarr, kvalsterallergi, artros i två tår
Ras: Border collie/Labrador retriever/Groenendael
3x 1:a pris Lydnadsklass 1 LP1
3x 1:a pris Lydnadsklass 2 LP2
1x 2:a pris Lydnadsklass 3
3x Godkända resultat Rallylydnad Nybörjarklass RLD N
3x Godkänt resultat Rallylydnad Fortsättningsklass RLD F
1x pinne Hoppklass 1
1x pinne Agilityklass 1
Bästa Veteran 3:a 2014, Blandis
Färg: Trefärgad
Hälsostatus: Kronisk magkatarr, kvalsterallergi, artros i två tår
Ras: Border collie/Labrador retriever/Groenendael
3x 1:a pris Lydnadsklass 1 LP1
3x 1:a pris Lydnadsklass 2 LP2
1x 2:a pris Lydnadsklass 3
3x Godkända resultat Rallylydnad Nybörjarklass RLD N
3x Godkänt resultat Rallylydnad Fortsättningsklass RLD F
1x pinne Hoppklass 1
1x pinne Agilityklass 1
Bästa Veteran 3:a 2014, Blandis
Lucky. Min själsfrände, bästa vän och allt <3
Han är en grabb med mycket vilja, kärlek och träningsbarhet. En fantastisk första tävlingshund även fast vägen dit inte varit en dans på rosor. Att köpa Lucky var min mammas påfund, något jag idag kan skämta om men under Luckys & mitt första år tillsammans ansåg jag att min mor borde skaffat en lättare hund. Jag fick Lucky när jag var 15 år gammal, Lucky var närmare 6 månader gammal och bodde fortfarande kvar hos sin uppfödare. En uppfödare som ansåg att Lucky var dominant, dum i huvudet och bara jobbig. Han åkte mao på rejält med stryk och med mig hem flyttade ingen dominant hund utan en hund utan någon som helst tillit till människosläktet. Trots att jag visste detta tog det mig över ett halvår att sluta trycka ner honom och försöka "dominera" honom (tipsen jag fick var att stärka mitt ledarskap, hur man skulle göra det berättade ingen). När vi kom i kontakt med en IMMI-instruktör och jag läste Eva Bodfäldts Kontaktkontraktet föll mitt liv på plats. Snabbt hade jag en lydig, följsam hund som skulle gå genom eld för mig. Vi hade redan från början använt klicker men enbart i trickträningen (konstigt nog var det den enda delen som fungerade ;) ) och fann mig snabbt tillrätta med klickern i vardagen. Jag gjorde en helomvändning!
Idag är han fortfarande min bästa vän som skulle gå genom eld för mig, en hund som varit med om mycket och vet hur min vardag ser ut. Vi har haft (och har) delar vi måste jobba på och leva med, bland annat magproblem, artros, kvalsterallergi, åksjuka, annat fysiskt krångel i kroppen och en enorm ljudrädsla. Men det är allt värt varenda krona jag lägger ut på mediciner, träning, veterinärbesök, det bästa fodret, tillskott och privatlektioner.
Han är numera pensionerad från tävlingslydnaden (i och med ljudrädslan) och kommer efter sommaren pensioneras från agilityn. Han kommer istället syssla mer med rallylydnaden, spårandet, den fysiska biten, trickträningen och köra agility på skoj. Han är även en fantastisk instruktörsvovve som snällt ligger & väntar på sin tur, och fint visar alla kursdeltagare hur momenten ska utföras :)
Han är en grabb med mycket vilja, kärlek och träningsbarhet. En fantastisk första tävlingshund även fast vägen dit inte varit en dans på rosor. Att köpa Lucky var min mammas påfund, något jag idag kan skämta om men under Luckys & mitt första år tillsammans ansåg jag att min mor borde skaffat en lättare hund. Jag fick Lucky när jag var 15 år gammal, Lucky var närmare 6 månader gammal och bodde fortfarande kvar hos sin uppfödare. En uppfödare som ansåg att Lucky var dominant, dum i huvudet och bara jobbig. Han åkte mao på rejält med stryk och med mig hem flyttade ingen dominant hund utan en hund utan någon som helst tillit till människosläktet. Trots att jag visste detta tog det mig över ett halvår att sluta trycka ner honom och försöka "dominera" honom (tipsen jag fick var att stärka mitt ledarskap, hur man skulle göra det berättade ingen). När vi kom i kontakt med en IMMI-instruktör och jag läste Eva Bodfäldts Kontaktkontraktet föll mitt liv på plats. Snabbt hade jag en lydig, följsam hund som skulle gå genom eld för mig. Vi hade redan från början använt klicker men enbart i trickträningen (konstigt nog var det den enda delen som fungerade ;) ) och fann mig snabbt tillrätta med klickern i vardagen. Jag gjorde en helomvändning!
Idag är han fortfarande min bästa vän som skulle gå genom eld för mig, en hund som varit med om mycket och vet hur min vardag ser ut. Vi har haft (och har) delar vi måste jobba på och leva med, bland annat magproblem, artros, kvalsterallergi, åksjuka, annat fysiskt krångel i kroppen och en enorm ljudrädsla. Men det är allt värt varenda krona jag lägger ut på mediciner, träning, veterinärbesök, det bästa fodret, tillskott och privatlektioner.
Han är numera pensionerad från tävlingslydnaden (i och med ljudrädslan) och kommer efter sommaren pensioneras från agilityn. Han kommer istället syssla mer med rallylydnaden, spårandet, den fysiska biten, trickträningen och köra agility på skoj. Han är även en fantastisk instruktörsvovve som snällt ligger & väntar på sin tur, och fint visar alla kursdeltagare hur momenten ska utföras :)